Tandvärk.

Likgiltigheten vickade ut en tand på mig när jag såg mig själv i jämförandets (giftets) ljus alldeles nyss.
Mitt leende hade tett sig ganska rart och gluggen varit obemärkt om jag bara inte såg hur andra gör. En enslighetens lögn.
Omslutandet och val av ensamhet bekfäftar begynnande tandlöshet.
Modet försvinner bit för bit.
Jag härdar ut och kärleken härsknar, accepterar men drar mig undan för det var visst jag som blev ful. I den hårt sjuka logiken låtsas jag inte känna någon smärta när tanden lossnar.